Fotografering!

 

 

Här är två av alla kort vi fick med oss hem från fotografen! Inte bästa skärpan eller ljuset på dessa bilder, då jag fotat fotografierna med min lilla kamera! Men ni ser ju hur fina de blev!! Vi är jättenöjda!! 

Lamm, lamm och gossen!

 

Lammen hoppar upp på foderbordet och har redan börjat smaka lite pellets och hö. 

 

Nyfikna lamm!

 

Gossen älskar att sitta i höet och plocka!

 

 

Pippi med sitt bagglamm!

 Nu har det gått några dagar utan att vi fått några fler lamm. Vi väntar och väntar! Våra tackor som inte ska ha lamm släpptes ut under gårdagen. De njuter nu av det fina vårvädret och betar av det spröda gräset. Både gossens farmor, mormor och faster med man kom under gårdagen på besök. Vi visade upp lammen för dem alla!! Igår var det dessutom första gången i vår som vi satt ute och fikade!

Lamm!

 

Ida fick lamm först. Hon fick ett tacklamm och ett bagglamm!

 

 Vi sätter ihop lammningsboxar längs väggen av egenhändigt snickrade grindar och länkar ihop dem med armeringsjärn. Ett mycket billigare alternativ till Knarrhultsgrindarna. Dessutom ger trä ett varmare intryck.

 

Baggen Skalle-Pär tittar fram längst ner till höger. Han är far till årets lammungar. 

 

Lammen upptäcker världen utanför lammningsboxen!

 

Lisabeth är nyfiken. Hon ska lamma för första gången i år. 

 

Pippis lammungar ligger och vilar i boxen. Visst är dom söta!? Ett dygn gamla. Ett tacklamm och ett bagglamm. 

 

Tackan Sofia som snart ska lamma!

Nu har vi fått våra första lammungar!! En härlig tid på året!! De första fick jag hjälpa till att försiktigt dra ut. Ida hade inget riktigt värkarbete, men var öppen helt och den första lammungen låg i rätt position, med frambenen och huvudet först. Lammet visade sig vara ganska stort och jag tror att det var orsaken till att hon inte "ansträngde" sig mer att krysta ut sin avkomma. Pippi som lammade igår skötte sig helt själv. Hon lammade snabbt och lätt! Både Ida och Pippi är bra tackor som tar hand om sina lammungar väl och diar dem bra; de har bra modersegenskaper! Redan nu har jag bestämt mig för att spara Pippis tacklamm till ny rekrytering till hösten. Nu återstår att se hur lammen växer!

De första två dygnen får lammen gå med sin mamma i en egen box där de får tid att knyta an till varandra. Innan vi släpper ihop lammen med de andra fåren så märker vi dem i båda öronen. Hade vi haft en stor flock med lamm så hade vi släppt ut lammen och deras mamma till en mindre flock först för att vänja sig vid det, och sedan till den större flocken.

Jag och min sambo har precis varit ute hos fåren efter det att jag skrev ovanstående. När vi kom ut så stod det två nya lamm i den stora boxen!!! Ja så fort kan det gå ibland. Vi var ute för två timmar sedan men då trodde vi inte att någon skulle lamma inom så kort tid! Nu står även dessa två nya lamm med sin mamma Komandoran i en egen liten box. De var pigga och krya och hade redan diat. Det är viktigt att lammen får i sig råmjölk så fort som möjligt. Redan två timmar efter födseln börjar upptaget av antikroppar i tarmen att minska, för att försvinna helt efter åtta timmar.

 

Självständig

Jag är av den uppfattningen att man måste lära barn umgås med sig själva. Barn mår bra av att sitta och pilla med något i lugn och ro utan att någon lägger sig i. De lär sig av detta och utvecklas. Givetvis lär de sig även av lek med andra, och givetvis är också det utvecklande så klart. Sedan är alla barn olika det får inte glömmas bort! Men om nu min lilla gosse sitter och leker med tex en hink och en kloss, och är inne i sin egen lekvärld, då stör jag honom inte i den leken utan han får hållas tills han på något sätt påkallar min uppmärksamhet.
Min lilla underbara trollunge kan ibland krypa själv in till vardagsrummet, vid 1 år och 1 veckas ålder, och börja leka med någon leksak där inne eller ställa sig upp mot soffbordet. Jag kan sitta kvar i köket och då och då springa och tjuvkika på honom!! Det kallar jag att vara självständig! Givetvis finns det stunder när han pockar på all vår uppmärksamhet men det faller ju sig naturligt ibland.

Och så kan man drömma...

Barbados, Västindien. Bilden är från Atlantkusten på öns östra sidan. På västkusten badar man i det Karibiska havet.

Min längtan efter värme är stor. Min längtan efter ljummet turkost vatten är enorm. Min längtan efter att resa är gigantisk. Ur resesynpunkt spelar det nästan ingen roll vart jag reser. Bara jag får sitta på en flygplats och känna att jag är på väg! Visst skulle det vara underbart att resa till Barbados igen. Jag fullkomligt älskar den lilla ön. Det har nog att göra med att jag bodde där som liten. En nostalgitripp helt enkelt. En avlägsen släkting till mig som reste mycket världen runt sa att vattnet runt Barbados var det finaste vatten hon badat i. För en fisk som mig så är vattnet viktigt! Att sola det klarar jag inte av, varken min hud eller mitt temperament! Musiken i Västindien är också härlig. "Rumprullande" rytmer till calypso eller reggae! Nej tack styrdans-ja tack rumprullning!!!

Kalas!!!!!

Vår underbara gosse fyllde 1 år igår! Tänk vad tiden har gått fort?! Det känns som att det var nyss han föddes. Förra året när han föddes var det strålande solsken och våren slog till med stormsteg. Igår när gossen fyllde år var det strålande sol och vinterväder med snö (dock under upptining). Nu har vi inget spädbarn längre här på Ljunglibacke, utan en ettåring!

18 vuxna och 10 barn var på kalas här på gården igår. Vi bjöd på hemmagjorda hamburgare, hemmagjort hamburgerbröd på surdeg, coleslaw, diverse grönsaker mm. Det blev hemmagjord gräddtårta med marsipantäcke till efterrätt och glass för dem som hellre ville ha det. Jag föredrar hemmagjord mat i alla former, då jag tror att de konstgjorda ämnena kommer att missgynna människosläktet på sikt.

Barnen var snälla som lamm och lekte fint med varandra och med leksakerna! Det var roligt! Skrikiga ungar har jag svårt att klara av. Jag är ingen direkt barnmänniska från början som önskat mig barn sedan jag var liten. Nej, jag har nog snarare tyckt att barn varit skrikiga och jobbiga, små energitjuvar helt enkelt. Jag har fortfarande svårt för andras ungar, men så klart känner jag några snälla, duktiga och väluppfostrade barn som jag tagit till mitt hjärta!!

Gossen fick många nya roliga leksaker, böcker, gosdjur och saker han kan spara till senare i livet. Av mamma och pappa fick han en Bobby-car, en röd Case traktor, leksaker till sandlådan (bla muggar, skedar och tallrikar i plast som gossen genast började leka låtsaslek med!) och en bok (Smarta små upptäcker naturen). Ett roligt paket med en bok med ljud kom på posten! Stort tack för den presenten, den värmde mitt modershjärta! Mormor kom med en himla gulligt gosedjur; en kattmamma med tre kattungar som låg i en korg på en kudde.

Nej, nu är kalaset över och påsken slut, nu är det bara en sak som gäller... och det är TRÄNING!!!

Att stöka inför kalas!

Nu har jag börjat stöka inför gossens 1 års kalas! Han förstår inget ännu, men kalas är roligt även för föräldrarna! Första födelsedagen är något stort. Tiden har gått så fort. Gossen har inte börjat gå ännu, men reser sig upp till stående vid stolar, trappen mm. För mig är det ingen brådska. Det är skönt så länge de små inte springer runt.

Jag har ikväll bakat en variant av Leilas Hi Hat Cupcakes (www.leila.se ).  I stället för en choklad cupcake som bas har jag gjort en kladdkake muffins, och i stället för mörk choklad över marängen så provar jag med ljus marabou choklad. Får se hur slutresultatet blir. Säkert mycket, mycket sött!