Jag måste erkänna en sak. Jag HATAR barnvagnar och promenader med dessa skrämmande monster. De är ett nödvändigt ont när man får barn. Praktisk hjälpmedel i all sin ära, men inte för mig. Min gosse sover just nu två gånger om dagen ute i sin barnvagn. Jag går tills han somnar (ca 5 minuter) och sedan får barnvagnen stå på gården (om inte min sambo går med honom eller om vi går tillsammans).
I höstas gick jag mycket i skogen men då hade jag gossen i Baby Björnen. Vi plockade svamp och gick runt i obanad terräng. Det är så mycket roligare än att släpa runt på en barnvagn. Nu har vi köpt en begagnad Mac Kinley bärstol. Jag, gossen, hans mormor och hundarna var ute på en underbar skogspromenad i solskenet i eftermiddags. Gossen pratade med träden, hundarna och alla skogsväsen. Tänk vad glad vår unge är! En solstråle av sällan skådat slag! När gossen lär sig att gå så ska vi gå till gläntan i skogen och ha picknick. Här blir det INTE sittvagn tills han fyller 5 och benen har förtvinat. (Det är så tragiskt att se stora barn dras runt i sittvagn.)
Idag fick jag ett underbart och snällt erbjudande av en kvinna vi känner. Hon erbjöd sig att passa gossen om jag behövde några extra timmar för mig själv! Tänk vad glad en mamma kan bli för ett sådant erbjudande!!! Jag tackar och bockar. Nu kanske jag kan börja med min tavla.
Vad snällt av denna kvinna att passa Wilmer. Njut av den lediga tiden. Härligt med skogspromenad!
SvaraRadera