Elli från Ljunglibacke: Gudarnas ö

Jag är ateist, men på denna lilla ö mitt i Atlanten så tror jag faktiskt att det finns gudar. Gudar i form av stora, starka män och kvinnor, som ryter när vinden viner, och slår sina hammare när hästarna dundrar i galopp över mosslandskapet. Jag tror att de gömmer sig i undergjorden och sjunger visor på rim, jag tror att de viskar om forna tiders historia. Gudarna är överallt och ingenstans. Ön är Island och det är mitt andra hemland. Hemland på det sättet att jag verkligen stortrivs där och älskar ön och islänningarna som folk. Det finns en kämparglöd och en brinnande skaparglädje på Island som tilltalar mitt instängda medelsvenska hjärta.

För den djur och naturintresserade så har Island det mesta som man kan önska, förutom skogen då förstås! Kusten är vidunderlig, glaciärerna är vita, inlandet (som endast är farbart på sommaren och då med jeep) är öde och kargt, de heta källorna är rykande och svaveldoftande och lavalandskapen är som en blick av månen! Att krypa ner i en varm källa som ligger mitt i ingenstans och långt från alla turiststråk, är som att komma till himmelriket. Så nog finns det gudar på Island! En kvinna har viskat i mitt öra att det även finns småväsen under de mossbeklädda stenarna. Åk dit och känn efter, jag tror hon kan ha rätt...

Från Ön kommer även Islandshästen med alla sina positiva egenskaper; den är lagom stor, stark, vacker (ja det finns undantag förstås), den har tölten och passen, och med rätt avel och träning så kan islandshästen bli en pålitlig arbetskamrat! Många tror att den kan balansera mellan tovor och stenar från födseln men riktigt så är det inte. Hästen måste delvis tränas till detta, speciellt då en ryttare tar plats på ryggen och rubbar balansen. Inga hästar på Island är uppvuxna på en golf green.

"På Island regnar det alltid" får man ofta höra från andra som vallfärdat till ön. Jag har bott totalt ca 20 månader på ön i två omgångar och återvänt under ett flertal år som turist, och aldrig har jag haft regn alltid. Visst växlar vädret fort, visst känner man av vädrets makter som på få andra ställen, men sist jag var där regnade det bara två dagar av fjorton. Om ni nu vill åka till denna vackra ö så kommer jag med rådet att ni också skall boka in några dagar på den norra delen av Island. Den norra delen är ett säkrare kort om ni aldrig vill ha regn. Här skiner nämligen solen alltid (ja inte riktigt)! Vinden kan ibland kännas som en fiende när man strävar sig framåt men då tar man ett positivt mantra i mun: "det är bättre träning att gå mot vinden".

Får, får, får och lamm. Det finns det gott om. De strövar lite varstans, på fälten, över vägen, i bergen och på höglandet. Fåren är utan horn, de har ett par horn, de har två par horn. De är svarta, bruna, vita och blandade. Jag har hört att Island skall vara intressant för ornitologer, men om det vet jag föga då jag är totalt fågelointresserad. Visst att höra dem sjunga är vackert men annars förstår jag mig inte på fågelskådarsläktet.

Visst är det underbart när människan inte kan rå på naturens makter. Vi som tror att vi kan styra det mesta. Visst är det härligt att aska från en vulkan på lilla ön Island kan stoppa all flygtrafik i Europa!? Jag menar inte att det var bra för de gårdar som låg nära vulkanen. Nej, för dem var det fruktansvärt. Men för människan i stora världen var det en påminnelse att vi inte kan styra allt.

Island du brinner för alltid i mitt hjärta!