Vinter och sommar.

Med åren har min kärlek för sommaren vuxit. Jag älskar när det börjar bli varmt, när kroppen och sinnena börjar att tina upp, när ytterdörren kan öppnas och man bara stiger ut med T-shirt och shorts. Jag älskar fortfarande att åka skidor både på längden och utför, men om det inte går, ja då får det gärna vara varmt. Visst är det underbart vackert om vintern. Snön som gnistrar en solig och vindstilla dag. Träd som står böjda i sin snöskrud. Knarret under kängorna när man går vägen fram. Ja, visst finns det mycket vackert med vintern, om jag inte bara frös så mycket! Här på min breddgrad så är vintrarna oftast fuktiga och det gör kylan ännu kallare. Den borrar sig in i märgen och hur mycket kläder jag än klär på mig så fryser jag.

Ljuvligt är det när vårsolen börjar värma.  Att stå mot en husväg i vårsolens första värmande strålar är som att komma till paradiset. Ett löfte om sommaren. En ny början. När tussilago och krokus tittar fram ur jorden då spirar mina vårkänslor. Då uppstår en slags eufori då jag tror att allt är möjligt och ingenting omöjligt.

Under min uppväxt så har jag tillbringat mycket tid på västkusten om somrarna och det är absolut i särklass den bästa kusten! Min sambo är uppväxt med sjöarna i vår omnejd, men dessa kommer jag aldrig till fullo att njuta av. Jag är galet förälskad i havet, havet och åter havet. Det öppna, det fria, det vidunderliga och salta, att dyka ner i minst 21 gradigt havsvatten det går inte att slå. Att ligga på en klippa och torka i solen, att ta en kopp kaffe och blick ut över havet, det ÄR sommar!

                                              Mollösund, Orust, en vacker sommardag!